Jag tror jag såg henne direkt...
Hon, kvinnan som har allt och fyller rummet med sin varelse. Nej, hon är ingen kändis dvs hon har inget jobb som gör att du ser henne i tidningar och TV.
Däremot är hon en sk "lokalkändis", någon som alltid bott i området, någon som har föräldrar från området, någon som alltid gör gott..Vad trodde du?
Det är inte bara utsidan som är välpolerad -för visst är hon vacker på ett härligt naturligt sätt.
Blankt hår, snygga, välmatchade kläder, rätt kläder vid rätt tillfälle, lagom med dyr make-up, snygga smycken, senaste handväskan, lilla läckra bilen (med cab), huset på rätta gatan, bra jobb osv.
Hon är vacker på insidan också... Det inser man när man umgås med henne.
Hon ser alla, har nära till skratt, ja, faktiskt bär de flesta av sina känslor på utsidan, tydliga, klara. lättillgängliga men inte överdrivna eller provokativa.
Hon är klassmamma, ansvarig i olika kommittéer, den som tar ordet, håller vad hon lovat, minns vad alla heter, fixar bra kalas, går på allt, är aldrig trött...
Puuh, syns det att jag är lite avis?
Jo, jag var det för en kort stund. Speciellt när man själv är på uppåtgående igen efter en nedtur...
Man orkar önska sig igen, man orkar se och ja, då ser man dessa ledstjärnor tydligare.
Det är dock svårt att vara avis på någon man gillar... För det är så! Jag gillar henne!
Fattar inte hur hon får ihop det men jag gillar henne och många, många av hennes egenskaper likväl som hennes yttre. När vi jobbar ihop förstår jag att världen avgudar henne. Det är omöjligt att inte gör det.
När hon så dyker in i min famn med för dagen lite sitt lite rufsiga hår, tårfyllda ögon förvånas jag... Vad har hon att gråta för?
Sanningens ögonblick - ett av de perfekta barnen har en sjukdom, en ganska läskig sådan.
Inte direkt dödlig men farlig, möjlig att medicinera men inte botbar.
En konstant rädsla, ett ok, en oro... en nya attack, en ny natt på akuten, nya bilder till minnenas arkiv.
Påminnelse - vi har alla våra ok! Synliga eller osynliga...
Vi behöver alla hjälp emellanåt, om inte att bära, så att göra livet lite ljusare, lite mera hanterbart. Det måste vara en del av livet - att underlätta varandras bördor.
Skall man kunna det måste man inse att alla har dem - också den perfekta.
Tack för de bördor som är mina! Jag vill inte ha någon annans, det duger så gott med de jag har för de känner jag och de kan jag hantera!
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar