Akut "skriva av mig behov" har inträtt...
Idag flyttar en gammal kamrat till mig med hela familjen till Shanghai. Jobbet för honom dit, som det tidigare har gjort till så många andra platser här i världen.
Vi har redan synkat hur vi skall hålla kontakten, vilka medel som funkar bäst, hela vägen ner till tidsskillnaden.
Själv har jag flyttat till NORGE! Fast det känns som om det lika gärna kunde vara Shanghai.
Få är de som kollat exakt HUR billigt det är att ringa till Norge sålunda är de FÅ av alla de som sagt att de skall ringa som faktiskt ringer!
Vet ni att min tele2 kostar lika mycket i Sverige som i Norge trots att det är ett norskt abonnemang?
När jag ringer möts jag av samma klyscha:
"som jag har tänkt på dig, jag skulle ju ringa men du vet.."
Jo, den funkar. Första gången, andra gången och kanske tom tredje...Sen blir den bara patetisk.
Samma är det med alla de som skulle hälsa på oss här. De har om möjligt blivit ännu färre än de som ringer... Jag skriver om möjligt för de som ringer är så få att det känns som en löjlig formulering.
SÅÅÅÅÅ besviken! Men shit happens. Det man inte ser finns tydligen inte längre!
Hela världen håller på att bli autistisk, bara det man ser existerar...
Egoist, javisst!! Jag känner mig lite ego nu och avsäger mig allt dåligt samvete för kommunikation from NU. Detta är mitt löfte!
Kommunikationen är ju ändå TOTALT KASS.. So, what is the difference?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar