onsdag 12 januari 2011

Hamstern i mig!


Jag skriver ofta här i termerna "delpersonligheter", "arketyper" och andra liknande termer från mitt arbetsliv. Det kan säkert låta både seriöst och oåtkomligt för den oinvigde.
Naturligtvis kan det vara det! Har någon problem så kan en delpersonlighet var en nog så knivig historia.
MEN, det kan också vara något charmigt... Något lite tokigt som vi ser hos oss själva, fnissar åt och inte alls känner oss nödda och tvungna att lägga oss på divanen för att lösa.

Ibland är dessa små egenheter så "egna" att vi inte vill dela med oss av dem,
ibland känner alla till dem och de är de som gör oss till just det, oss. Min eller din personlighet.
Fantastiska små diamanter av egenheter som gör att just du skiner när någon ser på dig, ditt eget id-kort eller visitkort om du så vill.
Ibland tror jag att det är det livet handlar om - acceptera dessa små id-kort istället för att älta dem, förändra och förkasta dem. Bara le åt dem, nicka igenkännande och leva vidare!

Vissa av id-korten går igen hos många men nästa, nästan alltid har de en personlig ton.
En av mina egenheter är att jag ofta när "en hamster" inom mig.
Detta tar sig en mängd uttryck t ex jag köper ett nytt smörpaket när det är smör kvar i det gamla till ca 20 mackor. Får jag inte detta paket så tänker jag på det tills det är köpt.
Ja, faktum, jag kan tom oroa mig för att det ev skall ta slut.
En halv liter mjölk är lika med ingen mjölk i min värld - för tänk om jag vill ha mer?

Jag gillade de springskorna jag köpte tidigt i våras. De var jättesköna, bra, funktionella och allt det där. Gissa vad som ligger i garderoben och väntar nu? Rätt tänkt!
Japp, ett bara exakt likadana, oanvända, klara att tas i bruk när de andra "tar slut".

Hamstern är en del av mig... Den tar inte överhand, i vart fall inte ännu. Den är inte absurd - jag är ingen shopaholic, har inte garderoben full av kläder, inga kontokorts skulder.
Alltså får den leva i högsta välmåga. Den vill mig ju bara väl!
Fast då och då får jag be den hejda sig.. Som när första lilla skymten av den underliggande asken visar sig i ögonskuggsburken och den genast börjar skrika:
"Slut, slut! Det är slut" för full hals..
Ja, då får den ge sig. GÅ PÅ PLATS! Tig still..!

Ha en strålande dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar